Come Fly with Me - en reseblogg

View Original

London calling

Jag ar framme i London. Har varit pa resande fot i ca 30 timmar nu. Flyg till Abu Dabi, vantan i 7 timmar (som tur var fick jag ett hotellrum), flyg till London, tunnelbana + tag till Asa, snart tag igen till Malin och snart kanske jag kan fa lagga ned mitt tunga huvud. Jetlag ar ett faktum. Nu skulle klockan vara 02:30 den tid jag ar van med och har ar den bara 19:30. Jag kanner mig yr. Det ar svinkallt och jag vill ha vantar. Alla stressar som idioter runt omkring mig. Det ar skitdyrt med allt och jag vet inte om jag var redo for det har.
Men 23:00 kommer Anna och da blir det varmare pa insidan iallafall. Och det var mysigt hos Asa och att fa traffa lilla Ellen.
Jag har bara ett par jeans och en langarmad troja. Detta ar inte normal sommartemperatur, inte ens for England. Flygresorna var ok, sag music and lyrics med Hugh Grant igen. Fanns 70 filmer att valja pa men varfor ga ifran ett vinnade koncept? Att flyga in mot Abu Dabi var som hamtat ur en film. Bara oandliga okenlandskap, sma talt och vindskydd. Personer som inte kan se efter sina barn pa flyg irriterade mig. Aven folk som gnaller over tranga saten och blir arga for att de inte far sitta i businessclass. De maste val veta vilken jakla biljett de har betalat for. Om man har sa ont i knana far man val boka dyr biljett pa en gang. Idiot. Efter somn kommer jag vara pa battre humor.