chasing waterfalls
Här badade jag igår. Äntligen fick jag bada i vattenfall. Det var inte riktigt lika fint i Cocktail men nästan. Klippbotten och odefinierbart djur som strök sig mot benet drar ner betyget lite.
Mae Sa Waterfall heter stället vi besökte och är en nationalpark. 10 vattenfall i olika höjd och irriterande inträdespriser. 20 bath för thai, 400 bath om man är falang. Grrr.
På vägen upp till det 10e fallet stod skyltar med "be aware falling branches" och under en klippa man måste passera stod det "be aware falling rocks". Då blev till och med jag nervös fast jag är från Silvergruvans hemstad. Men jag blev inte träffad av varken grenar eller sten. Bara attackerad av jättemyror och trollsländor. Jag gillar inte djur och jag gillar inte skog kom jag fram till när jag sakta men säkert pallrade mig uppför stock och sten medan svetten rann i floder. Efter bad blev jag iallafall på bättre humör och Micke konstaterade, efter allt mitt gnäll, att jag nog passar bäst i the citycentre av London eller NY och inte i regnskog. Vill tillägga att det var mycket trivsammare att gå nedför berget.
På vägen hem passerade vi två elephant camps. Såg massor av elefanter på vägen och täffade på personer som red på elefanter såsom folk rider på hästar på Djurgården. Mycket bisarrt.
Åkte vilse på vägen hem och resan som tog en halvtimme dit tog ca 2 timmar hem. Men det var klart värt det då vi åkte över höga berg, in i små byar och såg vyer som hämtade från Thailands guideböcker. Blev nästan försenade till vårt eget poolparty som vi hade bjudit in Oliver till, men mer om det i ett annat inlägg.