Så här såg det ut i Kos stad vid hamnen förra veckan. Tält i rad, flyktingar med oviss framtid, tv-team och flera hjälporganisationer på plats.

Det är omöjligt för mig att säga hur flyktingarna har det och vad som händer men vissa saker gjorde mig glad. Apollos flyg var smockfullt med ton av gåvor som kläder, toalettartiklar, filtar, barnvagnar, leksaker - ja allt. På flygplatsen fanns många volontärer på plats och tog emot allt. När vi gick längs med hamnen i Kos stad såg vi som sagt många hjälporganisationer och många turister som hjälpte till, lekte med barnen, försökte konversera och hjälpa så gott det gick.



Jag är kluven till att vi bodde 3 km från detta, levde på mat i överflöd och njöt av semester medans dessa stackars människor bodde i tält och hoppades överleva. Samtidigt hjälpte vi till så gott vi kunde, eller vi kunde ju såklart gjort mer än att skicka saker men ni förstår.

Det är svårt, jag har våndats, vi kan inte göra allt men alla kan göra något. Hade vi inte åkt in till Kos stad hade vi aldrig vetat att detta pågick för det märks inte alls runt hotellen. Jag tycker det är viktigt att visa våra barn hur andra personer i världen har det och varför. Och jag tycker det är viktig att se detta med egna ögon. Tyvärr resonerar inte alla så, det blev väldigt tydligt på bussen mot flygplatsen.