Jag har blivit förkyld. Som många i Sverige blir i november när gradantalet sjunker, man är mer inne och kylan tränger in i kroppen. Jag är snuvig, har huvudvärk och en jobbig hosta. Men ingen feber, ingen influensa och mest är det väl jobbigt att vara täppt i näsan. Det roligaste i detta är folks panik i tunnelbanan när jag hostar till (självklart i min stora vinterjacksärm) - de nästan vill hitta en knorr på mig någonstans. De tittar med alarmerande blick, skyddar sina bebisar och vill gärna slita fram ett munskydd. Jag som inte riktigt har gått på medias hetsjakt kring denna influensa tänker att nu blir köerna till vårdcentralen och sprutan ännu längre och går lugnt vidare. Kanske får jag feber, kanske inte. Men jag är utan kvicksilver, kemikalier och ett okänt vaccin i min kropp. Och kanske en utav de få svenskar utan cancer, adhd eller simhud mellan fingrarna om några år. Den som lever får se.
Jag har blivit förkyld. Som många i Sverige blir i november när gradantalet sjunker, man är mer inne och kylan tränger in i kroppen. Jag är snuvig, har huvudvärk och en jobbig hosta. Men ingen feber, ingen influensa och mest är det väl jobbigt att vara täppt i näsan. Det roligaste i detta är folks panik i tunnelbanan när jag hostar till (självklart i min stora vinterjacksärm) - de nästan vill hitta en knorr på mig någonstans. De tittar med alarmerande blick, skyddar sina bebisar och vill gärna slita fram ett munskydd. Jag som inte riktigt har gått på medias hetsjakt kring denna influensa tänker att nu blir köerna till vårdcentralen och sprutan ännu längre och går lugnt vidare. Kanske får jag feber, kanske inte. Men jag är utan kvicksilver, kemikalier och ett okänt vaccin i min kropp. Och kanske en utav de få svenskar utan cancer, adhd eller simhud mellan fingrarna om några år. Den som lever får se.