Tiden försvinner från mig

Så blev det torsdagkväll och det känns som mina veckor bara består av måndagar och fredagar. Dagarna flyger fram och jag hinner inte ens hälften av vad jag vill. Träningen har fått stryka på foten, likaså bloggningen tyvärr men jag hoppas jag ska hitta tillbaka till mina rutiner.

Jag hann iallafall med att äta en helt fantastisk höstlunch här om dagen, gröna biffar med örtcreme och rödbetssallad på Voltaire. Riktig höstmat och jättegott.

Vädret har ju varit helt fantastiskt (men kallt) de senaste dagarna och Stockholm är så fint. Jag hinner kanske inte njuta av stan som jag gjorde förra hösten då jag var mammaledig men å andra sidan slipper jag sitta och panikamma på cykelställ och vara stressad över att lämna hemmet. Jag är väldigt nöjd med beslutet att börja jobba igen efter ett år och Älva verkar nöjd med beslutet att få stå på egna ben och umgås med andra barn på dagarna.

I helgen lämnar jag och barnen stan för att hälsa på mina föräldrar och gå på födelsedagsfest vilket ska bli härligt. Det ska bli kul att träffa mina äldsta vänner och få lite miljöombyte. Och så laddar jag ju för Barcelona nästa vecka där jag hoppas få byta höstkrisp mot sensommarluft en sista gång.

Men nu väntar sängen med nybäddade lakan, jag är helt slut. Älva bestämde sig nämligen för att vara vaken 02:30-04 inatt - varför vet jag inte. Hon var helt plötsligt klarvaken och redo att gå upp och varken välling, bädda ned henne i vår säng eller hålla om henne hårt fungerade. Det var ett tag sedan det hände men oj vad trött man blir av nattvak, jag hoppas det var en engångsföreteelse.